Går fram och tillbaka i tankarna. Tänker på snö. Tänker på poesi. Tänker på allt, för mycket. Äter huvudvärkstabletter och lyssnar på samma låt om och om och om och om igen. Tänker att det bara är med Noah and the Whale som man känner hjärtat slå i takt med musiken. Vill gråta men är för utmattad. Snyter mig och det känns som att hela världen faller, badrumskaklet börjar leva och skaka. Jag skakar och ryser och tänker på den stora stygga vargen som pustar och frustar och vill bara lägga mig ner. För alltid.
Lyssnar på hiphop i snöstormen och känner mig hård, tuff, blir arg för det BLÅSER, blir alltid arg då, och vill SLÅSS, men bara med snön, bara med stormen. Börjar hoppas på att det är Karlavagnen som syns på himlen men det var bara snö. Det är bara snö alltihop. Vill att människor ska gå i solen hundratals, som Tranströmer. Tänker att jag inte klarar en till vinter utan någon att hålla i handen. Då sticker jag!!! ropar jag till alla, men ingen hör och jag fryser och går hem istället. Mamma och pappa har somnat på samma sätt, med huvudet lutat mot axeln och radion är på. Vill inte höra på radion, aldrig mer.
Vaknar och tänker att inget ljus är starkare än eftermiddagssolen på vintern och får ont i handlederna och känner mig svag. Svag och liten. Det är ständig söndag och allt luktar vinter.
