Jag drack några timmar för gammalt kaffe med några dagar för gammal grädde i och pratade med min pappa. Pappa pappa. Vi försökte få reda på vad jag ska bli. När jag blir stor. Vi gjorde en tankekarta på den rutiga bordsduken, med hjälp av brödsmulor, ostbitar, ljusstakar och frukter. Brödsmulorna var dans, en ljusstake psykologi, en torr kiwi var konst och en mandarin var språk. Och så vidare.
Det blev fint. Blev det bra?
Je ne sais pas. Men det blev fint. Jag blev förvirrad och klokare. Gladare och lite mer förtvivlad. Men det kändes fint. Pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar