Syttende maj

För vem vet hur man lever, eller dör

Inte visste jagatt det kunde göra så ontnär du är ledsen. 

Kanske saknar jag det ändå. Lite.

"Du fattar inte hur mycket jag saknar dig."


Om man lyssnar på Blood bank samtidigt som man läser det så gråter man.

Cut out all the ropes and let me fall

När jag går längs en hög stenfasad försöker jag gå så nära jag kan

För då känner jag mig som en liten person i en stor stad

Och det är där jag vill vara, ska vara, tänker vara

Just nu.

Från i vintras

Går fram och tillbaka i tankarna. Tänker på snö. Tänker på poesi. Tänker på allt, för mycket. Äter huvudvärkstabletter och lyssnar på samma låt om och om och om och om igen. Tänker att det bara är med Noah and the Whale som man känner hjärtat slå i takt med musiken. Vill gråta men är för utmattad. Snyter mig och det känns som att hela världen faller, badrumskaklet börjar leva och skaka. Jag skakar och ryser och tänker på den stora stygga vargen som pustar och frustar och vill bara lägga mig ner. För alltid.

     Lyssnar på hiphop i snöstormen och känner mig hård, tuff, blir arg för det BLÅSER, blir alltid arg då, och vill SLÅSS, men bara med snön, bara med stormen. Börjar hoppas på att det är Karlavagnen som syns på himlen men det var bara snö. Det är bara snö alltihop. Vill att människor ska gå i solen hundratals, som Tranströmer. Tänker att jag inte klarar en till vinter utan någon att hålla i handen. Då sticker jag!!! ropar jag till alla, men ingen hör och jag fryser och går hem istället. Mamma och pappa har somnat på samma sätt, med huvudet lutat mot axeln och radion är på. Vill inte höra på radion, aldrig mer.

    Vaknar och tänker att inget ljus är starkare än eftermiddagssolen på vintern och får ont i handlederna och känner mig svag. Svag och liten. Det är ständig söndag och allt luktar vinter.

Den här hösten

Idag när jag gick ut var det storm i hela ansiktet så jag gick in igen. Rastlösheten jag känt under hösten smyger sig på, och jag blir okreativ och trött. Men det känns ändå annorlunda nu, mer okej, för jag vet att jag ska BORT snart, långt bort. Allt känns overkligt och min framtid ser ut ungefär såhär:

nån palm

och gator överallt

                               det är lite kallt

men kul

och så en smutsig stekpanna i hörnet

Jag gick in igen och suckade i mig två äpplen och två mandariner. Med min nyfunna distans till allt blev den här dagen, som tidigare skulle fått mig nedstämd, bara väldigt ospeciell. Som alldeles för många den här hösten.