Vi, en lillasyster och en storebror, bråkar i lila mjukisbyxor. Du var alltid starkare och kunde hålla fast mig när du kittlades. På dig gjorde tusen nålar inte ens ont.
Jag sitter i barfota i våningssängen vi delade. Alla färger är så starka, sommaren så varm och vintern så äventyrlig. Min rödblommiga fleecetröja är nopprig.
Jag minns vintern när jag flög. Pulkan åkte på ett gupp, och för ett ögonblick var jag tillsammans med fåglarna. Sen slog jag i marken. Hårt.
Jag flög inget mer den där vintern. Och nu är jag vuxen och vågar inte ens försöka längre.
